Vi funderar på att resa någonstans i vår, tidig sommar. Så länge vi är hemma till sensommaren, det är den absolut vackraste årstiden. Vi pratar om baltländerna, det lite förfallna, sovjetromantiska och gråa. Vi har även diskuterat eventuella tågluffar, mest för att det låter som dålig poesi. Egentligen vill jag nog till Amsterdam. Fast jag har ingen aning om varför. Jag är egentligen ingen som behöver resa. Jag är småstadstristessen. Jag är den som står i fönsterrutan och tittar ner på de töande gatorna och klagar, gäspar, drömmar men vägrar förverkliga. Men jag vill nog till Amsterdam. För att sedan kunna skriva att jag varit där.
Jag har aldrig riktigt gett mig in på Magnell. Han fanns med på en blandskiva du gav mig men låten liksom beblandades med de andra. Det finns dock en låt som jag hittat, lagt i någon lista, lyssnat på då och då och liksom börjat älska lite grann. Den tar hand om mig och jag kan skriva till den. Jag blir nog lycklig av den, trots att jag egentligen föredrar att känna mig likgiltig. Den heter Nya perspektiv. Vad tycker du om den?
Nästa gång ska jag skriva om hur mina vänner försvinner ifrån mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar