och jag har svårt att koncentrera mig. Min mun värker. Varje förkylning som drabbar slår min munhåla i bitar. Visdomständerna hotar att spricka, sprängas och pulveriseras. Svullnaden kring käkbenet dunkar.
Det har varit svårt att sova. Jag drömmer att någon matar mig småsten. Serverar mig med sked. Och jag tuggar tacksamt.
Vi har haft vänner här. En mycket vacker, lång ljus man. Så smal att han ser ut som om han ska gå av. Men inte bräcklig. Långt ifrån.
Hans son är vackert kopparröd och får mig att tänka på dig. De sista gick för ett par timmar sen. Deras närvaro inkräktade på min smuts.
Allt städning har skjutits upp. Tänkt att bli av då sakerna plockats ner i lådor. Man visar sällan upp sina tillkortakommanden så tydligt som man gör då någons fingerspets färgas grå av damm.
Förmodligen har jag förlorat alla mina texter. Mellan datorkrångel, flyttar och slarv har de fallit bort. Det bekommer mig inte. Förmodligen kommer jag gråta över det senare. Men nu känns det så avlägset.
(Jag ber dig här att ge mig kopior på allt jag skrivit, för lite har du. Om jag sänt dig texter får du mer än gärna skicka tillbaka dem. Jag kommer sakna dem, när jag inser att de inte tillhör ett annat liv. Att de är jag.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar