vaknar för sent, liksom varje dag den sista tiden. A sover bredvid mig. Det rycker lite i hans högra hand och jag fylls av den där ömhetskänslan som man så sällan känner senare under dagen. Ett litet knyte. Han ser bräcklig ut. En stor, grov tatuerad man, Han ser ut att vara gjord av glas. Det känner du nog igen väldigt tydligt.
Mitt huvud uppfylls av två saker just nu; dina skrivna ord och när jag kommer få läsa dem igen. Jag hoppades få vakna upp till dem.
Jag minns det där samlaget, du berättade att han slet sönder dina trosor. Det låter mest ångestfyllt när du återger det nu. Men det kan vara en tolkning jag gör utifrån mig själv. Många akter jag då såg som fullt normala och eller till och med roliga, de är idag något mer sanningsenliga Istället för att som då tänka på honom, tänker jag att jag trots sexet minns vilka böcker han hade på nattygsbordet, att jag aldrig kom den kvällen eller sprickan i fönsterlisten som gjorde rummet kallt.
Allt kring. Men inget annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar