Förlåt. När jag kommer hem om kvällarna är jag orkeslös. Kan inte tänka. Kan inte göra. Kan bara stirra blint mot tvn eller ligga inlindad i hud/täcke alt. hudtäcke. Ibland orkar jag inte ens klappa katterna ordentligt. Kanske är jag stressad. Eller så kan jag inte hantera vardagen. Men vår blogg är det finaste jag här, bland annat, det är den jag ser fram emot. Det är den jag startar och avslutar min dag med.
Nu doftar det nerbrunnet stearinljus i vardagsrummet. Några ovanför väsnas måttligt, pratar lagom högt och dricker antagligen lagom mycket.
Jag vill att du ska komma in till mig, helst någon kväll, när eleverna gått hem och hela skolan förvandlas till en öde kyrkogård. Då letar jag allra helt böcker till sagostund. Ibland lyssnar jag på en ljudbok samtidigt som jag pysslar. Ibland kommer någon rosig tant in, men helst skulle jag vilja att det var du. Idag läste jag om en gubbe som hade alldeles för långt skägg, så långt skägg att korvar, katter och bandspelare gömdes inuti det. Jag läste dessutom om en man som grät, han grät för att han inte visste vad han hette och för att han inte kunde cykla. Till slut fylldes hela huset så han var tvungen att ta sig ut genom skorstenen. Ibland tänker jag att jag borde skriva en barnbok. Barnbok eller erotik, det är hugget som stucket.
Det du sa till A om mig kändes så hela självklart. Det är klart vi alltid kommer ha varandra. Genom texter, sms, mail och de fåtal brev vi skickar till varandra. Ibland får jag lukta på din hud, dra i ditt klänningstyg och fylla ditt vinglas, de dagarna är såklart de bästa. Samtidigt behövde jag verkligen se det. Svart på vitt. Jag behöver all bekräftelse jag kan få. Jag är nog ganska svag.
Vad gör du lördagseftermiddagen? Har du gått en promenad? Druckit kaffe? Ligger du kvar i sängen? Hur luktar du?
Imorgon ska jag hjälpa min vän flytta, jobba en stund, klä om en fåtölj och baka för söndagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar