Nu har jag väntat på dig i en vecka. Och jag förstår om det är mycket nu med flytt och allt omkring. Så jag skriver till dig. Dock ett sorgset söndagsbrev. Dagen började bra, vi gick en långpromenad längs hamnen vid Saltö, bestämde utflykter för sommaren, handlade sötbrödsjäst och städade upp här hemma. Sen gick något snett och det känns som om jag ska smulas sönder. Vi sitter i olika rum, för jag vill inte vara i samma rum som honom, samtidigt som jag vill det. Jag ligger i sängen, läser olika böcker, antecknar i ett nytt anteckningsblock, lyssnar på Junip på ipoden, gör mig otillgänglig. Vill inte se honom i ögonen. Och i mitt bröst svajar det. Jag går in på toaletten ibland, för där kan jag gråta i mörkret. Och jag vet egentligen att jag överdriver, känslostormar över ingenting men ibland kan jag inte rå för det. Det där melodramatiska osv.
Jag vill ha din nya adress. Så snälla ge mig den. För framtiden.
Jag har beställt dyrt tyg till en stol jag ärvt. Någon dag ska jag ordna detta. Jag ska även slipa en träbänk och måla den grå. Igår klippte jag sönder en lampa. Det här med hemmet är mitt nya intresse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar