Nu är vi inflyttade. Jag är slut. Går på sparlåga och socker. De gånger jag fått tillgång till dator, eller en stund ifred, har jag läst ditt veckogamla inlägg om och om igen. I bilen på väg mellan lägenheterna och i mörkret när jag inte kunnat sova. Men nu svarar jag.

Mina föräldrar och min ena bror kom upp hit med mina saker, de flyttkartonger som stått sen jag och J flyttade ifrån varandra. Möbler som redan inrett ett hem jag delat med någon annan. Min mamma hade packat ner allt och forslat upp det hit. Jag hittade gamla lappar och foton, negativ från när jag för första gången blev kär. Jag tryckte ner sakerna i sina askar och blev nästan arg på min mamma, gapade åt henne att hon skulle ta dem med sig tillbaka hem. Lägga dem i mitt flickrum och låta dem tillhöra dåtid.
När de sedan åkte hem kramade jag dem hej då. Sen gick jag in i köket och satte mig framför fönstret, såg när de packade in sina saker i bagageutrymmet på bilen. Pappa såg hela tiden på mig. Snurrade runt och vinkade varannat steg. Kastade slängkyssar och jag började gråta. En sån där stilla gråt som skavar inuti bröstet. Som gör ont på ett konkret sätt. Innanför revbenen, i hjärtat. Han insåg att jag grät, jag såg det på honom. När bilen sedan svängde runt hörnet följde jag dess spegling i grannfönstrets glas.

När jag läser om hur du har det nu undrar jag varför. Varför - självklart göra jag det - varför känner du så? Men jag tänker också att man gör det. Skyr sin partners närvaro ibland. Jag minns inte när jag gjorde det sist, men jag minns att jag gjort det. Du brukade berätta om hur du inte klarade av att se på T ibland. Minns du? Hur han irriterade dig med varje rörelse.

Du ska få min nya adress, givetvis. Men jag kanske glömmer, påminn mig snart igen. Det har varit så hektiskt Jag har låst in mig på taletten och dragit duschdraperiet om mig och sedan suttit där och läst. Bara för att få koppla bort den ständiga närvaron av människor och saker. När jag har bläddrat i böcker med en biblioteksstämpel har jag tänkt på dig. Känt att jag måste skriva, måste höra av mig, måste göra allt det där som förväntas av mig. Måste göra dig nöjd. För jag lever lite på känslan av att göra dig mätt.