Kanske är det det att jag sällan inspireras i P's närhet. Har hittills aldrig vunnit någon s.k ny inspiration genom honom (förutom novellen "När jag går av pendeln" vilket kan vara den bästa novellen jag någonsin skrivit). Jag tror man skriver bäst i sorgetillstånd. Med ett krossat hjärta osv. Sedan tänker jag att jag var bättre förr, vilket är synd, nu finns det så mycket nyupplevt, så mycket nya känslor och himlastormar med stressen bryter ner det till ingenting.
För visst har vi problem, sällan pengar över till något och om det är någon som har pengar så är det jag. Och jag har som bekant alltid varit snål när det gäller ekonomi. Jag tror jag sparar för något stort, ett torp, en båt, ett barn eller en symaskin.
I maj ska vi återigen mötas, tillsammans i den obekväma stämningen. Jag tror det är folket omkring som gör mig lite stel och fyrkantig. Jag känner mig avlyssnad på offentliga platser. Jag är kanske paranoid, precis som Cornelis.
Då vill jag gå på loppis. Jag vill hitta mig onödigheter. Billigt skit. Tillsammans med dig. Så kan jag sitta hemma och tänka; den köpte jag tillsammans med Tina. Och kanske må lite bättre över saker och ting.
Vad ska ni göra på Valborg? Minns du denna tonårshögtid med vånda eller med lyckorus? Jag har nog aldrig upplevt en lyckad Valborgsmässoafton. Eller jo, kanske när jag var 14 och vi dansade runt en eld med en påtänd polsk dam. Så sjöng vi också. Några dagar senare mördade hon ett fyllo på en cykelväg.
Vi ska till Malmö. Jag och min familj (minus katterna) dvs jag, Emmely och Peter. Vi ska till Karin. Vad vi ska göra där har ganska liten betydelse. Huvudsaken är att det finns trottoarkanter, vitt sliskigt vin, folkets park och en någorlunda blå himmel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar