Badkarsmusik,

Bukowski är min toalettkompis också! Just nu har har jag läst igenom de två översatta diktsamlingarna. Men tänker läsa om novellerna. Jag har fått tillbaka dem. De har varit ute och rest. Lånats till en vän, hamnat hos andra. Försvunnit under flyttar och sedan samlats ihop och postats till mig.
Skriver du aldrig med P i rummet? Är det en krigsskada? Du är lite ärrad och skygg efter ditt dokusåpeliv i "Med fittan i behåll"?
Om jag tänker efter så är jag nog likadan. Jag undviker att skriva om det är någon nära, dels försvinner orden ut och blir talade när de egentligen skulle skrivits ner, och dels känner jag mig betraktad och blir genast allt för mån om hur jag ska föra mig (detta sker gärna när jag är iklädd fläckiga mjukisbyxor med öppet skrev och).

Jag har aldrig tänkt mig dig som något annat än en bibleotikarie in the making. Nu känns det så rätt, om man ser utifrån in. Som om du är gjord för att sitta där med dina röda lockar lutade över böcker du kanske inte skulle läst om de inte dykt upp i "Listan".
Du är en av de mest oberäkneliga personer jag vet, men ändock känns du så trygg. Jag skulle blygt ha strykt runt i din närhet om du suttit där under min skolgång. Betraktat dina klänningar och läst samma böcker som jag sett dig bläddra i.

Maj, mitten av maj. Då kommer jag nog till Orrefors. Men ärligt talat (Palindrom!) så vet jag inte om jag kommer ha råd att åka och hälsa på dig. Jag är ständigt barskrapad och misstänker att resan till Småland kommer att bekostas av mina föräldrar så att jag ska få komma hem och hälsa på någon jävla gång.
Men jag ska försöka. Jag ska. Annars får vi mötas upp på Holmgrens. Över en obekväm macka.

Idag har jag och A pysslat hemma. Vi försöker ständigt undvika granntanten, men idag haffade hon oss och förklarade att hon tyckte vi skulle komma in och se hur hon hade det. Jag känner inget behov av det. Det gör inte A heller. Således ursäktade vi oss och lovade att vi skulle stanna förbi någon annan gång.
Efter det spenderade vi någon timme på balkongen där jag strödde jord över rötterna på skräckslagna plantor. De är i vilket fall fria att sprida sig i större krukor och längs blompinnar (hastigt nedstuckna grillspett). Imorgon ska Annika komma förbi och hämta ett sminkbord jag har där ute. Ett gammalt fint femtiotalsbord som inte får rum inne. Det är stort och otympligt och vi kommer förmodligen bli tvugna att gå med det balanserat över en barnvagn hem till dem och sedan upp till tredje våningen i deras hus. Sen ska det målas. Hennes lilla dotter ska få välja färger (hon har gräslig smak) och sen ska Annika fylla det med pennor och papper, läppglans och plastverktyg.
Själv ska jag sitta och fundera på hur jag ska undvika grannen. Hon verkar extremt religiös och spelar tydligen en sån där liten keybord som man blåser i.
Hon odlar mycket blommor och verkar vara trevlig.
Men fy fan vad tråkig hon är.