Jag har inte läst boken du nämnde i tidigare inlägget. Men jag lovar att jag ska. Jag lever för dina bok/serietips. Men jag vill inte be om dem, jag vill att de kommer från ingenstans. Idag gick jag upp mot klipporna och läste en bok om en rädd kvinna. Som är rädd för döden samtidigt som hon vill dö. Hon lever isolerad i sin lägenhet med sin man och tittar ut genom fönstret på sina grannar som vårstädar innegården. Hon vågar inte prata med människor. Men en dag frågar en man som heter Åge B. vad klockan är. Detta gör henne innerligt glad. Hon fick ge tiden till någon som behövde den.
Jag har funderat på att försöka skriva en bok igen. Kanske en barnbok, kanske en vemodig prosa för sorgsna människor. Jag vill skriva men jag tror inte att jag längre kan.
Jag funderar dessutom på din fråga. Om män. Och kan för tillfället inte komma på någon. Jag är inne i en period full av kvinnor, starka vackra kvinnor. Jag lyssnar som vanligt på Joni men ibland även på Judy Collins och då och då på Anna Järvinen. Och Annika Norlin såklart. Jag läser kvinnliga författare och föreställer mig kvinnliga huvudrollsinnehavare. Jag längtar efter dig, min burdusa kvinna, Jag längtar efter Karin med sprickor i hjärtat. Jag måste träffa Emmely nästan varje dag, annars börjar jag längta mig där med. Och min mormor kanske inte alltid minns vad jag heter men jag vet att hon nog tänker på mig. Kanske just nu. Klockan nio, när hon släcker sin lampa på sitt ålderdomshem. Jag funderar till och med på att brodera in "Hälfen av alla som finns är kvinns" på en duk och rama in. Så nej, tyvärr, ingen man, förutom han som lämnade mig för ensamheten, som hävdar att vi behöver vara ifrån varandra ibland, något som jag inte kan se eller förstå.
Nu har jag fyra alternativ; göra mig ytterligare en kopp hallonte till ledsam musik medan jag väntar på ditt svar, se filmen "Scott Pilgrim vs the world", rensa bland mina trasiga strumpbyxor eller läsa en deckare som utspelar sig i Istanbul. Vi får se vad det blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar