Så fint att han formade din uppväxt någorlunda. Han målade av mig som ett lejon och gav i höstas, igår hittade jag en ram till den bilden som jag ska ha i min mormorshylla. Jag var i Malmö i lördags, hälsade på Karin och försökte tackla dagen. Bästa stunden var att sitta i ett stökigt rum, på golvet, med tänt ljus och lyssna på en skiva han brände till Karin en gång.
Och det var och kommer alltid att vara rogivande att åka tåg. Jag skrev en novell eller en kärlekssång. Jag lyssnade på Tallest man on earth och tittade ut över slitna fält, uppriven jord och sorglig horisont.
Idag firar jag och P två små men mycket betydelsefulla år tillsammans. Två stormiga år. Men stormar är bra. Då finns det alltid ett lugn att vila i efteråt. Nu skalar han potatis. Vi är tämligen okomplicerade. Inget tjafs. Bara en pelargon på bordet, virkade gardinomtag och potatis till maten. Två prips i kylen med. Det kan nog få vara mitt liv ett tag framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar