Jag vet inte om jag berättat det här för dig, men på senare tid, har jag trivts i tanken av att ha ett litet barn. Med det barnet skulle jag handla könsneutrala kläder, gå promenader med. Ligga under varmt täcke i sängen med ett tiotal böcker. Jag skulle låta det vila på mitt bröst. Och döpa den till Livia, Ville eller kanske till och med Lisen. Med bruna ögon och kanske ett rödbrunt tjockt hår, med kinder som efter några år täcks av fräknar när solen tittar fram. Jag skulle läsa ramsor för den och mamma skulle vara glad, för hon har nog hela sitt liv längtat efter ett barnbarn. Och Peter skulle vara glad. För ibland tittar han på mig som om han vill sätta ett frö i mig. Som om han vill bli pappa till någon. Ha något som han kan ta hand om.
Och jag kommer nog bli en klok mamma. Som resonerar som så, att dagen får bli som den bli. Som bakar bröd och som inte säger till på skarpen utan som är mjuk Beskriv mig som mamma, jag har svårt att själv sätta ord på det hela.
Jag försöker läsa ut en bok, som jag ska vuxenbokprata om, den heter En dag och är inte alls bra. Men den är omtalad. Jävla jävla röster som sagt bra saker om den. Det ställer till det för mig.
Och tack för att jag fick se ditt bibliotek. Din lampa och dina bokberg. Ditt robusta skrivbord och udda tavelramar. Jag ska ge dig bilder även jag. Men ikväll får du
musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar