Det du beskriver är, som du kanske förstår, så långt från min verklighet vi kan komma. I alla fall idag, när det nybryggda kaffet står rykande i kaffepressen på soffbordet. Katterna ligger bredvid mig i soffan och solen skiner in genom springan från fönstret. Vi ska på utflykt snart, och jag är glad. Men det känns jävligt bra att du berättar det där för mig. Jag vill ju veta, jag vill ju inte stå bredvid och tro att livet är så jävla lätt. Vilket jag i för sig erfarit att det verkligen inte är. Men jag fastnar lätt i min bubbla där jag jobbar, läser, hånglar, sover, planterar om en pelargon och någon lördag då och då tar en utflykt härifrån. Men egentligen är dina inlägg utflykter nog, och inte minst insikter. Du är så klok, Tina. Klok som, jag vet inte vad. Klok som att jag inte hittar ord.
Jag kanske skriver ikväll igen. Om fjärilen som nyss flög förbi på balkongen, eller om den där bron vi ska köra över idag. Om kuriosabutikerna. Eller om något helt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar