Sommarsyster,

Jag kände honom aldrig. Men han var del av min uppväxt. Han var en kil i mitt barnsliga behov av att vara ensam, unik. Han präglade liksom åren då vi fann varandra. Som kedjereaktioner bildade av hans närvaro. Det är inget jag vill tala om, eller överhuvudtaget orda. Jag förstod att han var speciell.

Idag har varit en fin dag. Jag kan berätta om den för dig. För att du någon gång ska få höra det självklart vackra som faktiskt finns i mina veckor.
Min svägerska väckte mig efter alldeles för få timmars sömn. Någon timme senare hämtade hon upp mig. Vi körde till hamnen i Kalmar. Så strosade vi runt i en butik fylld spjälsängar, haklappar och bjällror. Vi tittade på barnvagnar. Jag förklarade att jag kunde en del. Att jag var van.
(För de små jag i Sala spenderar tid med, de har dragit mig in. Plötsligt bär jag overallklädda barn uppför hyreshustrappor. Håller dem i handen när vi går över gatan. Försöker hjälpa deras mamma att få några minuter för sig själv)
Min svägerska har ett litet, litet barn i magen. Jag ska bli faster igen. Där inne, i henne, finns en liten flicka eller pojke som jag redan älskar - bara för att jag älskar min bror så.

När vi sedan gick ut stod jag en stund och tittade på en av de ihopskrapade snöhögarna. Hur de droppande började smälta bort. Så såg jag gruset från gatan tränga fram ur det vita. Blev plötsligt skrämd. Förstod genast allting jag i skolan fått lära mig om inlandsisen och rullstensåsar.
Jag lämnade växthuseffekten att rinna ner i sundet.

Vi körde över ölandsbron. Jag såg ner på havet som lagt sig som nariga fjäll av is under oss.
På andra sidan fick jag kaffe och bokrea.

Sara, syster, sommarsyster, S, kom hem till mina föräldrar framåt kvällen. Vi pratade om det mesta. Vi rostade bröd och gjorde mönster av marmelad och sylt.
Sen gick vi in i badrummet. Under tiden S kissade borstade jag mitt hår och tappade upp ett bad. Sen satt vi där i skräddarställning. Skvätte vatten på varandra. Tömde ut det kalla och fyllde på det varma. Talade om just ingenting i samma badkar, i samma rum, i samma hus som femton år tidigare.
Vi tvättade varandras hår och gnuggade bort sminket med hjälp av tvål som luktade äpple och kanel. Och som slungade mig tillbaka till Funkabo.

Sedan låg vi i min säng tills S började få tunga ögonlock. Då höll vi om varandra kort och viskade godnatt. Plötsligt lågmälda i vårt tal.
Nu sover hon två våningar över mig. I gästrummet som mest bebotts av henne.
Och jag saknar henne redan.
På måndag är jag plötsligt 45 mil upp.
På tisdag är hon nästan lika många mil ner.
Och mitt emellan oss finns det här.