Allt är tappat.
Jag har tappat läslusten, skrivlusten, livslusten, matlusten.
Musik spelas knappt, jag hänger inte med i filmerna jag ser, orkar inte laga mat. Köper kokböcker på kredit. Bläddrar och suckar djupt över hur avancerat allting är. Tar i från tårna och men allting slutar med att projektet läggs åt sidan. Förutom tvätten. Jag tvättar ständigt. Väldoftande tyger och enkla små knapptryckningar.
Det jag lägger energi på är mitt hår och min hud. Jag balsamerar och gör hårinpackningar. Låter det lufttorka och står där med lockar som jag inte längre känner igen mig själv i. Försöker, med skakig hand, klippa min lugg för att slippa blinka bort den ständigt. Sen lägger jag ansiktsmasker, rengör, skrubbar, smörjer in.
Om nätterna går jag upp och sätter mig framför min sminkspegel med förstorande spegling. Sen plockar jag hårstrån från mina ögonbryn. Lägger dem tillrätta, baddar med kylande krämer. Letar efter små orenheter i mina porer. Finner dem och försöker låta bli dem. Försöker låta bli att skrubba huden trasig, sårig och röd.
Oftast ligger jag bara här i sängen. Ibland går jag upp ser på mina fina saker. I mitt fina rum. Högarna av böcker som hamnat på mitt skrivbord efter bokrean.
Men som sagt, mest finns jag här. Jag ber ofta A att komma in till mig. Ber honom lägga sig på min rygg. Så ligger ha där, försöker balansera bort sin tyngd. Och jag lyfter upp nacken för att känna han skäggstubb mot kinden. Till slut blir andetagen för hämmade och han kliver av mig - trots att jag protesterar.
Det är en fattigmanskick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar