Du är tystlåten. Det vet jag. Du är mjuk. Både i ditt tal och i dina rörelser. Till och med ditt sätt att gå är mjukt. Jag förstår att det sårar, för det är ditt hem. Och de inkräktar. Man behöver få vara sin och leva sitt.
Har du klagat på en granne någon gång? Jag vet inte om jag skulle göra det. Vår förra granne var hobbysnickare eller något liknande. Gärna tidigt på helgmorgonar. Men som du vet är jag din motsats. Jag är inte tystlåten. Gapar gärna, tar i från tårna om det behövs. Jag slår i dörrar och spelar musik högt. Någon gång har jag kastat en ljuslykta i glas i golvet av vrede. Och jag har nog alltid tänkt att klagar inte jag, så klagar inte de.
Nu har vi inga sådana grannar. Till vänster har vi en tjock vägg som dämpar allt ljud in till mannen bredvid. Till höger; en frisersalong som stänger klockan 18. Och under oss. Under oss bor en äldre dam som mest bara ler.
Så skynda hit. Vi kan spela skivor och sitta på balkongen och bråka hetsigt om vi skulle vilja det.
När kommer ni?
Idag ska jag plantera om mina plantor. Göra en klätteranordning åt mina sockerärtor, frysa in några stjälkar rabarber till och klippa ner både dill, persilja och basilika.
Men nu. Nu ska jag lyssna på dig.
Mamma, min mammma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar