Intention, så stavas det. Jag tycker om att du är lite för berusad för att veta det. Du sa någon gång att du brukade anteckna vissa ord jag sa för att sedan slå upp dem. Det gjorde mig lite stolt, och nu fick jag en svag påminnelse om den känslan.
Kärleken i Julia Anderssons liv, hur är den? Är den bra? Kommer jag kunna höra dig tala om böckerna på något sätt? Kanske via webben. Guida mig, för guds skull. Det var länge sen jag ens hörde din röst, hur sorgligt är inte det?
Det har varit så jävla varmt här, så varmt. I flera dagar har det varit runt 30 grader och jag står inte ut. Om eftermiddagarna åker vi ofta ner till en liten badplats och simmar. Eller ja, jag simmar. Tycker om att komma långt ut, djupt. Så att man, när man stannar upp och trampar vatten, känner hur kallt vattnet är någon meter under ytan. Kom på mig själv med att prata högt när jag kommit ut en bit. Vet inte varför. Mumlade mest. För det gör mig lycklig det där med sommarvarmt vatten.
Jag beställde hem de tre första Fogelström-romanerna. De om Stockholm. Jag och Mamma talade om dem när jag var hemma sist. Och jag kände ett så starkt behov av att läsa dem. Bekanta mig med staden på ett annat sätt än tidigare. För jag tror att jag kommer leva där någon dag. Det handlar inte om att jag suktar efter storstad. Det är mer de glorifierade minnen jag har. När jag strövade omkring utan att veta var jag befann mig. Att kunna gå vilse utan att känna mig orolig eller stressad. Jag vill gå längs med kajen och ut över bron där jag gick varje morgon ett tag. Alltid tung i huvudet av ölen kvällen innan, av sex och skoskav.
Varje kväll lägger jag och A oss i sängen samtidigt. Sen somnar han och jag ligger vaken med datorn (försöker skriva), med en bok (försöker läsa) eller bara av ingen anledning alls. Så hör jag honom somna. Han somnar alltid hastigt. Även om han legat i timmar och vridit på sig. När han sen somnar, då är det hastig sömn. Orolig och ryckig. Ibland håller jag honom i handen när jag känner mig rädd. Ibland kryper jag intill honom och vilar ansiktet precis där hårfästet övergår till nacke. Försöker så sällan som möjligt tänka på imorgon. Det gör bara att benen börjar skaka. Nu, när det är så varmt, försöker jag mest koppla bort kroppen. Andas konstgjord svalka från fläkten.
Jag vet inte vad jag vill säga med det här.
Kanske att trygghet ibland gör att jag skakar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar