Sitter i något slags vakum. På balkong. Mellan soffa, människor, som jag egentlig inte känner och inte har inention att känna. Kanske stavar fel till inention, men då är jag i alla fall medveten om det här felet.
På tisdag ska jag prata i radion, om Kärleken i Julia Anderssons liv, Extra - en dag så stod hon bara där (Per Nilssons nya ungdomsbok) och Nu eller kanske Mu, den antagligen bästa bilderbok som jag läst, som jag funderat på att skicka till dig i urminnes tider, men som det inte blivit av med. Fan. Jag är usel. Du är värd en på alla sätt. Det är alla som jag älskar, E, K och så du. Jag kanske älskar fler, men mest älskar jag er.
Nu fryser jag om fötterna. Mina tomatplantor slokar. Och himlen är helt svart. Jag går och lägger mig före P, men hoppas att han väcker mig genom sina ljud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar