Ikväll har jag packat traderaauktioner. Suttit på golvet. Varit tyst. Och ledsen. Vår granne klagar på oss att vi är för högljudda, mestadels om helgerna men även mitt i vardagen. Jag är ju som bekant ingen högljudd person, det är kanske därför det gör så ont. Att bli missförstådd eller att bli berövad på frihet. Jag vet inte. Nu måste vi i alla fall vara tysta. Vi går och viskar till varandra. Längtar bort. Till de vanliga torpen. Djupt inne i skogarna. Där man kan skrika av vrede och lycka. Där man kan vara ursinnigt berusad. Det kan man inte här. Låst, fången.

Jag längtar till dig. Till vad vi ska göra när vi är i Sala. Bada, simma, dyka. Gå omkring. Vada. Jag vet att jag kommer att vara lycklig då.

Nu känns det mest som om man räknar ner mot semestern, var eviga dag. Om jag hade haft en cykel hade jag cyklat omkring. Nu kan jag inte ens det.

Du ska få två länkar av mig. En till en fin låt (OBS en radiodänga) och en till mig, bokpratandes i radio.