Vad milt uppretad du verkar vara. Över något som inte är riktigt sant. Men låt gå. Jag förlitar mig på att du har sjudigt färdigt imorgon. Det är ju nämligen så här det är;
jag reser dit jag förflyttas snarare än något annat. Jag har aldrig råd att åka någonstans, utan jag väntar istället in en tidpunkt då jag kan forslas runt billigt och bra medelst föräldrar som betalar. Till Malmö har jag åkt för att min bror och Sara funnits där. Och hon är min syster, det känns så. Och du ligger inte mellan resmålen, du ligger utanför. Men snart ses vi, på min hemmaplan. Och det är lite pirrigt för mig. Känns i maggropen. Jag har inte ens tänkt på att jag kommer behöva laga mat. Det jag vet att du tycker om är ärtor och kött. Jag får jobba med det.
I Sala finns några platser vi brukar besöka. Förhoppningsvis är antikhandeln vid silvergruvan öppen. Den har en massa lyxigt vackert. Efter den, när man besviket åker där ifrån (oftast på grund av kronisk pengabrist) besöker man skräpstället inne i Sala. Som en stor lada med donerade tingestar i olika former. Där brukar man alltid hitta något. Kommer ni på rätt dag så kan vi kanske gå till antikvariatet också. Det är väldigt bra. Bättre än man skulle tro.
Så kan vi bada i en liten vik som överblickar det större badstället. Där är det lugnare, men det är lite stenigare och knöligare på botten. Men oftast så behöver man bara dela sin tid med någon enstaka barnfamilj eller någon tillbakadragen turist. Fast ibland har där faktiskt varit hela dagisgrupper där. Så bli inte lurad.
Och du,
det är absolut inget fel med att vara min höst och vinter. Jag har svårt för både värme och sol och jag sover bäst vid nederbörd. Hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar