...,

jag försöker skriva. Dagligen försöker jag tvinga fram ord, bara som övning. Som för att lura hjärnan; titta där kommer det bokstäver, gör något av det! Men det har istället bara blivit några få meningar. Alla minnesbilder. Och jag undrar vad det är för fel på mig. Var jag bara kan skriva om mig själv och utifrån mig själv. Jag är ju inte femton längre. Jag vet ju att det finns en värld utanför min.
Jag, jag, jag. Min, min, min.

På måndag, jag antar att det är imorgon, så åker jag och A ner till småland. Vi blir där ett tag. Vet inte hur länge. Men förhoppningsvis kommer vi att vara där precis lagom. Jag ska bli faster i mitten av månaden, men sådant är ju så osäkert när det kommer till datum. Det kommer i vilket fall snart finnas en liten person där ute som är lite som jag rent genetiskt. Och det är så jävla spännande.

Jag hoppas att Ola-spelningen blir vacker. Det bör den bli. Jag vill liksom att du ska förstå det jag hör och ser. Jag vill att du ska finnas så mycket i min värld som möjligt. Förstår du?