Snart är jag hos dig. Jag halvligger i min soffa. Det är semester, jag har en deg på jäsning, den har jäst i timmar. Ibland går jag och viker i den, ett eller två varv. Så får den fortsätta vila. Och jag har radion på. P4, snart P1, och lyssna på någon jävla sommarpratare. Och snart så är jag hos dig.
Vi ska lägga upp planeringen om en stund. Jag ska se över Salas utbud och komma med önskemål om vad vi ska göra. En fullspäckad dag. Och en kväll av vin i ditt kök, eller var du vill att vi ska sitta. Jag sätter mig var som helst, bara det är nära dig.
Hur har vistelsen i Småland varit? Och hur var Malmö? Jag var besviken ett tag, mest för att jag nog aldrig kommer bli den du åker till, bara någon du tar på vägen, om ens det. Men jag får väl nöja mig med att finnas på mittenskalan. Det känns bara så förbannat larvigt att skriva brev, blogginlägg, samla på sig låtar för dig, för oss, när du ändå bara är 1 timme bort. Men det känns inte som ett slöseri, nej det gör det inte. Men lite bittert. Men det kommer hinna gå över tills torsdag.
Jag tycker nog att det ska bli mest intressant att få äta av din mat. Jag tror du aldrig lagat någonting till mig, någonsin. Du åt mest frukt, på den tiden vi umgicks som tätast. Och jag har aldrig badat med dig. Kan du tänka dig. Men jag var ju aldrig din sommarsyster, det har du redan en av, jag var snarare höst och vintern i ditt liv.
Nu ska jag gå och vända min deg. Skriv om dina planer för torsdagen, vad du hoppas och vad du vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar