Det är sista semesterveckan. Jag har absolut ingenting planerat. Det får vara så. Jag läser i Calle Brunells "Brev vid en bruten horisont", eller något liknande. Den handlar bland annat om en man som blir förälskad i en bibliotekarie. På torsdag kommer dessutom Dan Viktor till Karlskrona. Jag överväger att locka till mig K. Annars går jag dit själv, jag måste nog bara dit. Jag har lyssnat på honom hela våren.

Idag tittade vi på ett hus. Ett gult trähus ute i skogen. Det var en snårig grusväg som gick in dit, när vi kom med bilen gick det ett rådjur snällt över, det var fridfullt och vildvuxet. Vinden var oinredd, obehandlat trä och bjälkar som gick omlott. Utanför växte äppelträden vilt, björkarna fanns där och så även de röda vinbärsbuskarna. Men på något sätt saknades själen, de tidigare ägarna hade påbörjat en renovering men lämnat den halvklar. Det nya köket, doften, den var inte vår. Men nu har vi påbörjat vårt letande, på riktigt. Det känns skönt.

Annars är allt som vanligt här hemma. En av mina tomatplantor hade vissnat. Annars som vanligt. Jag kan berätta om Tjörn och Åstol någon annan gång. Men det var fint, det kan jag avslöja.