Ett knytnävesslag. Det har du nog sagt innan, jag känner igen det, och jag gillar det. Det är en bra defintion av hur jag vill vara.
Jag tänker mig inte Sala som en levande ort. Förlåt men i mitt huvud är Sala en stilla landsbygd där alla har stickat på sig och röker pipa (vilket är positiva saker enligt mig). I Sala pratar man knappt. Men man sneglar, på sin granne, på den man har framför sig och alla runt omkring. I Sala är man varken lycklig eller olycklig. Det levs och det frodas. Det äts och det dricks. Såklart läser man även ibland. Dricker skummad öl. Ler, knullar, sover. På samma sätt är Karlskrona kan man säga. Hur är din bild av Karlskrona som stad?
Ikväll värker min rygg. Jag har ätit sura plommon och skrivit brev. Tackat ja till ett bröllop i augusti. Mitt första bröllop någonsin. Jag är mycket spänd över detta. Hur kommer det att gå till? Jag har redan en bröllopspresent i tankarna. Och förhoppningsvis hittar jag en svårmodig klänning att bära. Så småningom. Det är Klara som ska gifta mig. Hon som också är röd, precis som jag. Hon som jag skrev erotik med. Hon jag drack litervis med öl med på ett hustak. Hon som lite grann försvann från mig under våren, sommaren och den förbannade hösten. 2010 var inte vårt år. Men hon finns kvar, i periferin. Du däremot, finns överallt. I orden, luften och i kaffekoppen. Där vilar du. Alltid nära mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar