Jag glömde bort din födelsedag. Förlåt.
Köpte en liten, liten sak för någon månad sedan, den är fånig, men jag ska skicka den till dig.
Ärligt talat vet jag ingenting om någonting längre. Men du är fin.

Hos mig regnar det ikväll. Katterna ligger på varsin stol. Jag gör i ordning en annons på blocket. Nu vill jag ha hus. På riktigt. Om cirka en-två månader försvinner min bästa vän antagligen härifrån. Jag har då kvar I, som jag kan dricka smörigt rödvin med och virk/stick/brodera. Men jag klarar inte av lägenheten längre. Det finns ändå inget i den här staden som gör att jag måste bo precis i mitten av den. Jag vill bo i skogen, vid en sjö, vid tallar och granris. Förhoppningsvis går det att förverkliga.

Jag har börjat på mitt nya jobb. Har mitt egna skrivbord. Planerar att diska ur en Saltå Kvarn plåtburk till att ha pennor i, när nu den energin infinner sig. Det är mycket att göra på jobbet, varje dag, men så är det väl för alla antar jag.

Sedan jag var hos dig har jag varit på Tjörn, lilla Åstol. Och hemma. Hemma här har jag badat, nästan var dag har jag badat. Åkt på diverse-utflykter, laborerat med surdegar, skrivit dikter, läst på ett bröllop och därmed varit på ett bröllop, rastat katten på innergården, siat om framtiden osv. Jag har suttit på klippor i Oskarshamn med min Karin, köpt en stor tavla hos en förvirrad tant som bara står här nu och tittar på mig, dag och och dag in.

Jag vill inte ta in att du har en livskris. Jag hoppas att den är temporär, att det enbart var ett sinnestillstånd som nu flygit iväg. Du förtjänar bättre dagar. Det är september nu och jag har köpt stearinljus och vykort. Jag brygger kaffe sent inpå kvällen och jag läser i nyutkomna romaner innan någon annan hinner göra det. Jag matar katten godis och dricker en oktoberöl med en röd stjärna på. Peter har gått med i kommunistiska partiet och ska börja sälja proletären och jag stödjer honom genom att dricka min öl, i min stillhet.

Fem frågor:
Vem är din favoritillustratör?
Vad är dina planer för i höst?
Vilket är ditt favoritträslag?
Var vill du resa allrahelst?
Vilken färg har din cykel?

Det har gått alldeles för lång tid sen jag sist skrev, jag kan börja med att säga det. Men samtidigt så har jag inget att skriva. Eller kanske för mycket. Jag tror, håll i dig nu, att jag drabbats av en livskris utan dess like. Mina tankar och funderingar få inte rum i det här formatet, eller ens i mitt eget huvud. Jag vill inte heller att mina betraktelser ska vara för allmän åskådan - även om ingen annan än Du läser dem. Men de är mycket privata.

Sen du åkte har jag gjort mycket lite. En vän var här, den där vackra mannen som A är mycket nära. Efter det åkte jag till Stockholm för att umgås med en vän. Vi bodde i hennes kusins lägenhet. En etta på 27 kvadrat. Med köket i hallen och kristna ikoner och symboler strödda över varje yta. Jag har aldrig i mitt liv känt mig som en sämre person. Det är bra att veta att Gud är den enda som kan döma mig, även som ateist. Den där skammen över varje enskilt litet misstag jag begått. Den finns där likväl.

Nu sover jag mest. Försöker läsa lite, har börjat på en stickning men finner inte tålamodet. Jag sorterar lite gamla saker, men vet inte varför utan kastar dem i oordning i samma låda som jag från början tagit dem ur.
Men jag luktar gott, jag är ful i mun och nu ska jag gå och baka en Red velvet cake.

Det är sista semesterveckan. Jag har absolut ingenting planerat. Det får vara så. Jag läser i Calle Brunells "Brev vid en bruten horisont", eller något liknande. Den handlar bland annat om en man som blir förälskad i en bibliotekarie. På torsdag kommer dessutom Dan Viktor till Karlskrona. Jag överväger att locka till mig K. Annars går jag dit själv, jag måste nog bara dit. Jag har lyssnat på honom hela våren.

Idag tittade vi på ett hus. Ett gult trähus ute i skogen. Det var en snårig grusväg som gick in dit, när vi kom med bilen gick det ett rådjur snällt över, det var fridfullt och vildvuxet. Vinden var oinredd, obehandlat trä och bjälkar som gick omlott. Utanför växte äppelträden vilt, björkarna fanns där och så även de röda vinbärsbuskarna. Men på något sätt saknades själen, de tidigare ägarna hade påbörjat en renovering men lämnat den halvklar. Det nya köket, doften, den var inte vår. Men nu har vi påbörjat vårt letande, på riktigt. Det känns skönt.

Annars är allt som vanligt här hemma. En av mina tomatplantor hade vissnat. Annars som vanligt. Jag kan berätta om Tjörn och Åstol någon annan gång. Men det var fint, det kan jag avslöja.

Nederbörd,

Vad milt uppretad du verkar vara. Över något som inte är riktigt sant. Men låt gå. Jag förlitar mig på att du har sjudigt färdigt imorgon. Det är ju nämligen så här det är;
jag reser dit jag förflyttas snarare än något annat. Jag har aldrig råd att åka någonstans, utan jag väntar istället in en tidpunkt då jag kan forslas runt billigt och bra medelst föräldrar som betalar. Till Malmö har jag åkt för att min bror och Sara funnits där. Och hon är min syster, det känns så. Och du ligger inte mellan resmålen, du ligger utanför. Men snart ses vi, på min hemmaplan. Och det är lite pirrigt för mig. Känns i maggropen. Jag har inte ens tänkt på att jag kommer behöva laga mat. Det jag vet att du tycker om är ärtor och kött. Jag får jobba med det.

I Sala finns några platser vi brukar besöka. Förhoppningsvis är antikhandeln vid silvergruvan öppen. Den har en massa lyxigt vackert. Efter den, när man besviket åker där ifrån (oftast på grund av kronisk pengabrist) besöker man skräpstället inne i Sala. Som en stor lada med donerade tingestar i olika former. Där brukar man alltid hitta något. Kommer ni på rätt dag så kan vi kanske gå till antikvariatet också. Det är väldigt bra. Bättre än man skulle tro.
Så kan vi bada i en liten vik som överblickar det större badstället. Där är det lugnare, men det är lite stenigare och knöligare på botten. Men oftast så behöver man bara dela sin tid med någon enstaka barnfamilj eller någon tillbakadragen turist. Fast ibland har där faktiskt varit hela dagisgrupper där. Så bli inte lurad.

Och du,
det är absolut inget fel med att vara min höst och vinter. Jag har svårt för både värme och sol och jag sover bäst vid nederbörd. Hjärta.

Om 7 dagar

Snart är jag hos dig. Jag halvligger i min soffa. Det är semester, jag har en deg på jäsning, den har jäst i timmar. Ibland går jag och viker i den, ett eller två varv. Så får den fortsätta vila. Och jag har radion på. P4, snart P1, och lyssna på någon jävla sommarpratare. Och snart så är jag hos dig.

Vi ska lägga upp planeringen om en stund. Jag ska se över Salas utbud och komma med önskemål om vad vi ska göra. En fullspäckad dag. Och en kväll av vin i ditt kök, eller var du vill att vi ska sitta. Jag sätter mig var som helst, bara det är nära dig.

Hur har vistelsen i Småland varit? Och hur var Malmö? Jag var besviken ett tag, mest för att jag nog aldrig kommer bli den du åker till, bara någon du tar på vägen, om ens det. Men jag får väl nöja mig med att finnas på mittenskalan. Det känns bara så förbannat larvigt att skriva brev, blogginlägg, samla på sig låtar för dig, för oss, när du ändå bara är 1 timme bort. Men det känns inte som ett slöseri, nej det gör det inte. Men lite bittert. Men det kommer hinna gå över tills torsdag.

Jag tycker nog att det ska bli mest intressant att få äta av din mat. Jag tror du aldrig lagat någonting till mig, någonsin. Du åt mest frukt, på den tiden vi umgicks som tätast. Och jag har aldrig badat med dig. Kan du tänka dig. Men jag var ju aldrig din sommarsyster, det har du redan en av, jag var snarare höst och vintern i ditt liv.

Nu ska jag gå och vända min deg. Skriv om dina planer för torsdagen, vad du hoppas och vad du vill.

Finste Sara,

Jag vill till dig! Jag tänker på det hela tiden, att jag vill, borde och måste. Men sanningen är den att jag inte alls vet vad som händer runt mig just nu. Min svägerska är höggravid, min familj och planerat att åka till Malmö för att hälsa på mitt redan existerande syskonbarn.
Och A är lite förvirrad. Men jag ska se vad jag kan göra. Kanske kan vi komma när det är Magnell. Kanske innan, kanske jag ensam efter. Vi löser det. Eller hur?

Det har varit fint i Småland än så länge. Vi har inte hunnit bada, med solen har heller inte legat på. Det är fuktigare i luften här än vad jag är van vid. Jag sover bättre här. Jag lägger mig gärna på golvet och skedar en stor, stor rottweiler som heter Hugo. Eller så går vi en rund kring glasbruket och dammen här.
Jag letar fläder. Jag ska packa en väska full och skicka hem med A till Sala. Så får han stoppa den i frysen till dess jag kommer tillbaka.

Jag har legat vaken en timme nu. Lyssnat på radio och läst nyheterna. Väntar på att det är dags för resten av huset att vakna till.
Idag ska vi till Sara och fika. Vi och Tove. Det blir nog mysigt. De, liksom du, är sånna som jag alltid saknar. Det är bara skönt att döva den saknaden lite ibland.