for the times they are a-changing,

Spenderat dagen i solen. På en kolonilott utan skugga. Jag har hållit min brorsdotter i handen. Hon ser ut som jag. Fast med uppåtnäsa och vitblonda lockar. Nu sommar jag strax på min bror soffa. De spelar Waits och Dylan vid läggdags. Det har varit en fin dag.

Creating a radio played just for two,

nu skriver jag bara kort. Egentligen vill jag skriva dig spaltmeter efter spaltmeter, men eftersom jag inte riktigt finner rätt ord just nu så har jag kokat ner det till det absolut viktigaste; jag är i Småland.

Jag sover i mitt gamla flickrum som tömts. Men när jag satte ner resväskan kände jag lukten av nytvättade lakan och vädrade gardiner. Mamma hade plockat blommor och satt dem i en vas vid fönstret bredvid sängen. De vissnar nu, men om jag minns ska jag ta en bild på dem imorgon.
Dagen spenderades i gräset med en vän, och kvällen har spenderats med klåda. Nässelutslag som flyttar sig över kroppen snabbare än jag hinner med att klia. Jag njuter av att vara ifrån A, jag saknar honom, och det känns skönt. Att jag fortfarande kan resa från honom och få en liten klump i magen. Att vi rings varje kväll och säger samma fraser som vi säger då vi ligger bredvid varandra.
Just nu vill jag inte vara någon annanstans än här.

Ty du kunde bli mor, min kära för ett rus som kommer och går

Idag har jag och karln haft ett bord på loppis. En lp-samling, lite ittalaglas, en kruka etc. Det var långtråkigt men vårigt. Vi var lätt bakfulla och sålde inget vidare. Sedan grillade vi en kyckling och såg en film. Jag har numera blåklockor på balkongen. Jag vill minnas att min farfar älskade blåklockor. Och allt vilt som växer i vägkanten.

Jag har drömt mycket om morfar på senaste tiden. Han lyfter mig och dansar runt med mig i hans gamla trädgård. När jag berättar om drömmen för mamma svarar hon att han ofta gjorde så med mig.

Mormor har lunginflammation. Hon ringer till mamma och yrar ibland. Jag hoppas hon blir bättre.

På lördag åker jag till Växjö och ser Dan Viktor med Karin. Har du lyssnat något på honom? Han spelade på Pattes minnesstund i ladan en kall lördagseftermiddag. Den här låten, närmare bestämt. Lyssna på den ett slag. Är du hemmavid snart? Och vad har du tänkt göra?

Muren och böckerna

Vilken fantastisk känsla, att sommaren kommer förändra ditt liv. Menar du verkligen det eller ville du bara skriva ett pampigt slut?

Jag och för tillfället förkyld och jag hatar att vara det när det är så vårvarmt att smultronplantorna nästan bär frukt. Jag kryper ner under en trasig filt och ser den överjävliga filmen "Himlen är oskyldigt blå" tillsammans med P. Du måste se den. Men bara för att ta del av Björn Kjellmans försök till att vara en argsint alkoholist som slår sin fru. Det går ju bara inte. Han är ju så snäll. Och fin. Men roligt är det. En gång skriker han till och med "fitta".

Försökte även roa mig genom att titta på webprogrammet "Har du hört den förut" där Peter Wahlbeck pratar norrländska. Men när inte han pratar är det värdelöst. Det slutar med att jag söker upp gamla youtubeklipp med orginalprogrammet.

En annan sak som kan vara kul är att lyssna på Evert Taubes "Kinesiska muren". Prova det du också.

Imorgon ska jag på möte. Det är viktigt att ha möte. Jag har dock svårt att hitta en plats i dessa s.k möten. Ska jag hålla mig i bakgrunden? Eller kanske i framkant? Ska jag verka överjävligt ambitiös? Snart orkar jag inte med mig själv.

Överjävligt är ett bra ord, förresten.

Kranvatten,

Ställde ut de första växterna på balkongen. De känns unga och jag oroar mig över att de ska frysa.
Jag ställde mig och planterade lite till. Några solrosor, gräslök och krasse. Sen borstade jag ner den spillda jorden mellan golvspringorna på balkonggolvet. Insåg sedan att de säkert landade på trappen. Jag hoppas att det börjar växa något där. Solrosor och gurka genom asfalten.
Det billiga bordet klädde jag och A i en lika billig vaxduk, tejpade med silvertejp fast kanterna under bordsskivan.
Så nu står de där, mina små plantor.

En högst normal kväll. En pojkvän, en svägerska, en svåger och en vän. Sällskapsspel och thaimat. Vid ett tillfälle skrattade jag så att jag fes. Det var trevligt, det var tryggt.

Jag tror att jag blir lika chockad varje år, första myggbettet. Tidig höst när man ser den sista bortglömda, instängda myggan och smäller den mellan handflatorna. Det är då de slutar existera. Så satt det en mygga på min handrygg, ner mot tummen, tidigare ikväll. Nu kliar det på ett ovant sätt. Jag längtar efter sommaren. Jag tror att den kommer förändra mitt liv.

Nästäppa

Du har nog rätt. Eller ja, du har rätt. Sorg är nog som något slags jävla jetbränsle på så vis. Att vara tillfreds är nog nästan värst.
En gång satt jag i ett väntrum och lyssnade på lokalradion. Någon poet talade om sitt skrivande. Sin inspiration och motivation. Och han sa att att hans första, och, enda, inspiration varit hans första riktiga förälskelse, eller snarare dess slut. Vad han än skrev om så bottnade allting i den hjärtesorg han upplevt som artonåring. Av hans röst att döma lät han äldre. Sjuttioårsåldern skulle jag gissa. Och jag tänkte att det var så jävla sorgligt. Enfaldigt. Men jag tror att det är sant.
Läste nyss igenom massa brev och texter som kommit till när jag varit som mest förtvivlad. De var inte bra - men de skrevs ju. Och det är mer än vad som sker just nu.

A och jag är alltid panka. Och när jag säger pank så menar jag pank. De sista dagarna innan vi får pengar pantar vi burkar, bjuder in oss på middag hos A's föräldrar, lånar några hundralappar till toalettpapper och mjölk. Idag har vi gjort storkok, två olika sorter, vi förbereder oss på fattigdomen. Elva middag finns nu i frysen. Här i stan finns det mycket roliga loppisställen. Förra veckan köpte jag ett bord till balkongen för några tior. Veckan innan det, en byrå i toppskick för en hundring. Så du ska få se på billig skit. Vi ska hitta fin billig skit.